År 1304 bjöd Torgils Knutsson in sönerna till Magnus Ladulås, som stred sinsemellan, till Aranäs. Sönerna var kung Birger och de två hertigarna Erik och Valdemar. Inbjudan var till för att få de två hertigarna att skriva under i dokument att de inte skulle knyta kontakter utomlands eller ens lämna landet. De skulle dessutom enligt dokumentet inte besöka sin bror kung Birger om de inte var kallade från början.

Torgils Knutsson ville helt enkelt fortsätta som han gjort under förmyndarregeringen med kung Birger. Han ville fortsätta styra kungen så som han gjort under den period då kung Birger varit omyndig och haft en förmyndarregering. Hertigarna skrev dock på, men mycket motvilligt och därefter gav sig kung Birger iväg till Visingsö och hertigarna Erik och Valdemar tillsammans till Rackeby som låg nära Aranäs borgen. Alla tre var mycket förargade.

Bröderna försonades till slut, åtminstone länge nog för att enas om att Torgils Knutsson måste bort från den makt han nu besatt. Hertigarna Erik och Valdemar lyckades övertala sin bror kung Birger om att det var marsken Torgils Knutsson som bar ansvaret för deras fejd sinsemellan. Vad de inte sa, var att de två hertigarna Erik och Valdemar själva aldrig skulle ha någon chans att störta sin bror kung Birger om inte Torgils Knutsson försvann från sin position som marsk och riksråd. Torgils Knutsson behövde helt enkelt dö för att hertigarna skulle kunna utföra detta dåd.

Kyrkan i Sverige fann även detta som en utmärk sak att låta fortlöpa då Torgils Knutsson var den som motarbetade kyrkan och deras allt mer växande maktposition. Bröderna lät fängsla Torgils Knutsson när han vistades i Lenaborg år 1305 och han fördes därefter till Stockholm för att avrättas. Torgils Knutsson avrättades därefter den 10 februari i nådens år 1306, efter att ha suttit fängslad sedan den 6 december 1305.