Under medeltiden gick Årnäs under namnet Aranäs, en stormansborg som låg vid Vänern ute på en udde i Västergötland. Den kan hittas omnämnd i dokument redan 1283 i den så kallade Erikskrönikan, som är den äldsta rimkrönikan i Sverige och skildrar den medeltida politiken i landet. Den som befinner sig i denna stormansborg under denna tid är Torgils Knutsson, en marsk.

Nästa gång Aranäs blir omnämnt är kring samme Torgils Knutsson som bjuder in Sveriges Kung Birger vid denna tidpunkt 1304 och Birgers upproriska bröder Erik och Valdemar. En förlikning lyckades förhandlas fram. Sista gången borgen nämns i Erikskrönikan är år 1305 då den bränns ner när Torgils Knutsson fängslas och förs till Stockholm för att bli avrättad.

År 1308 efter marsken Torgils Knutssons död skänker bröderna Erik och Valdemar jorden till Gudhems kloster. Detta för att nunnorna i klostret skulle flytta till denna gård, men förhinder uppstod och de flyttade till en annan gård. År 1349 får nunnorna gården i gåva igen och två år senare är platsen omnämnd som ett kloster. De ska ha bott där runt tio år.

Många år senare, 1366 ges gården bort igen av Albrekt av Mecklenburg, med villkoret att gården inte fick befästas utan tillåtelse och där igenom kan man se att gården vid denna tidpunkt inte fungerade som en borg. År 1371 lämnas den bort för betalning av en skuld till biskopen i Skara och denna Biskopsstol har Aranäs i sin besittning fram till reformationen på 1500-talet. Mellan 1379 fram till 1508 är det tyst om gården. Borgen ska dock ha varit i ruiner på 1550-talet. 1683 gick gården till slut från kronan till en enskild person och det är nu gården får namnet Årnäs.

Borgruinen ligger idag i trädgården på Årnäs herrgård som byggdes på 1700-talet. 1802 kom ett glassbruk dessutom att uppföras på denna plats. På grund av flera noggrant utförda utgrävningar är Aranäs en av de mest väldokumenterade borganläggningarna från medeltiden som finns i Västergötland.